Ytterligare fyra namn på Vätternrundans jubileumsskulptur

Foto: Sportograf

Ytterligare fyra cyklister är numera med i den unika skara som har genomfört Vätternrundan 50 gånger. I lördags fick de sina namn ingraverade i Vätternrundans jubileumsskulptur vid målet i Motala.

Alla som har cyklat 50 Vätternrundor får sitt namn på den jubileumsskulptur som uppfördes till minne av Vätternrundans 50-årsjubileum. I somras fullföljde hela fyra cyklister sin 50:e runda och på lördagen uppmärksammades de för den bedriften.

- Det är otroligt imponerande att ha kört 50 Vätternrundor, säger Oskar Sundblad, vd för Vätternrundan. Att genomföra Vätternrundan är en riktigt häftig och utmanande upplevelse som de flesta motionärer drömmer om att få vara med om åtminstone en gång i livet. Att få uppleva den känslan av eufori, utmattning och glädje 50 gånger måste vara magiskt, samtidigt som det är en otrolig prestation.

Vid ceremonin kunde de fyra; Kjell Höiås, Skara, Per-Åke Larsson, Linköping, Jan Gedahl, Motala och Lars Åstrand, Linköping, se sina namn på den skylt av järn bredvid jubileumsskulpturen tillsammans med de 14 cyklister som redan genomfört 50 lopp.

Jan Gedahl från Motala har dock cyklat betydligt fler rundor än 50. Han började cykla Vätternrundan 1974 och har sedan dess kompletterat sina vanliga rundor med 18 funktionärsrundor runt Vättern.

- Och jag är anmäld nästa år också. Men jag har inget nytt mål för mina Vätternrundor. Nu tar jag en runda i taget och jag har sagt att jag lägger av när jag inte har styrfart längre, berättar Jan Gedahl.

Alla fyra började cykla Vätternrundan under 1970-talet och ingen av dem hade då en tanke på att det skulle bli 50 lopp.

- Nej, det trodde jag aldrig, säger Per-Åke Larsson. Jag anmälde mig en vecka före mitt första lopp – jag fick överta en startplats av en jobbarkompis – och jag var helt slut när jag kom hem. Min fru som var gravid sade att våra barn aldrig skulle få uppleva sin pappa om jag ställde upp och cyklade runt Vättern. Efter min första runda var jag nästan beredd att ge henne rätt.

Att bryta loppet har aldrig funnits på kartan för någon av dem. Inte ens den klassiska skräckrundan 1981 med vindar uppemot stormstyrka, bitande kyla och hällande regn i kombination med snöbyar.

- Visst har jag tänkt tanken att bryta vid några tillfällen. Men är man anmäld så är man, säger Lars Åstrand från Linköping. De flesta år har vädret varit bra, inte minst årets runda.

Enträgna jobbarkompisar och övertagna startplatser, bakom den första Vätternrundan ligger olika förklaringar hos de fyra. För Kjell Höiås var det resultatet av ett långt liv med cykling och en vilja att testa gränserna.

- Jag gillade att cykla långt redan som barn. Jag kunde ge mig ut på fem-sex mil långa cykelfärder då. Att testa på om att man klarade av att cykla 30 mil kändes som en utmaning, berättar han.

På lördagen fick alla fyra sin namnplakett uppsatt på jubileumsskulpturen som uppfördes under Vätternrundans 50-årsjubileum. Skulpturen står vid Vätterpromenaden i centrala Motala, som är målgång för cyklisterna under Cykelveckan. Den har tre råhuggna sidor och en spårad sida, som symboliserar spår från cykeldäck. Spåren möter sedan en öppen järnring, som symboliserar att Vätternrundan är ett lopp öppet för alla.

- Det fina med Vätternrundan är att loppet passar alla, oavsett om man kör en gång eller 50, säger Oskar Sundblad. Det är något man ska göra en gång i livet, helt klart.